idag var jag som gladast. Mathias kom, och det kändes som om det var evigheter sen jag träffade honom för det var så himla mysigt att bara burra ihop sig brevid honom och sen när man såg ut, så var det bara regn som föll ner utan slut. Och då låg jag och tänkte;

Hur kan man ha sån tur som jag?

Jag bara låg där och kände hur jag ville att tiden bara skulle stanna där.
Och ni vet den där känslan, då ett lyckorus rusar igenom hela kroppen?
Den kom i samma sekund.
... jag älskar den.