19 December.

Intervjun som var idag, det kan nog vara det läskigaste jag någonsin har gjort faktiskt. Att sitta och öppna sig för två helt okända personer som man varken aldrig har hört om eller sett. Det var hemskt faktiskt om jag måste erkänna.

När jag satt där, kom jag och tänka på när jag var mindre när jag var till tandläkaren och skulle laga en tand då mamma sa att det skulle gå bra och att vi skulle göra någonting roligt efteråt, som en slags belöning. Och som ett försök till att göra tandläkar besöken gå lättare.

Det kändes som om det var ungefär samma känsla som jag hade idag.
Den här gången handlade det inte om tandläkaren, utan om att öppna sig och försöka beskriva hur man verkligen känner för flera tusen läsare runt om i sverige. Om att våga visa känslor för någon man inte alls har sett. När jag satt där önskade jag verkligen jag hade mamma där. Jag kände mig så ömtålig & skör för dom lyckades verkligen pricka mig på dom allra svagaste punkterna. Jag trodde aldrig att någon så okänd till mig skulle lyckas göra det, eller någon överhuvudtaget. Jag kände mig liten & hjälplös.

Efteråt så träffade jag gamla klasskompisar till mig som var och kollade på utställningen och det var faktiskt jätteskönt att se dom just då. Även fast vi inte har lika mycket kontakt nu som då, så är det någonting speciellt med gamla tjejerna i klassen.

Läs även. ->
http://sandstroom.blogg.se/2008/november/en-sista-onskan.html

Kommentarer
Postat av: Hannah

Åh, jag förstår om det var jobbigt :( det var som du sa skönt att träffas igen och just där åxå! Vad precis att vi kom just då. Men som sagt, det var nog veronica som förde oss dit :)

Postat av: Malin

Ja, precis. Just då också när vi precis hade blivit klar med intervjun kom ju ni dit. :)

2008-12-27 @ 11:37:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback