Vad har jag att säga om dagen? Skoldagen isig var rätt så rolig faktiskt om jag måste erkänna, men vägen hem var dessvärre inte lika kul. Jag tror att jag hade hjärtat, gråten.. allt på samma gång i halsgropen. Och där satt jag med 1½ timmes bussresa framför mig och allt jag ville var bara att komma undan för mig själv.

Jag tror jag aldrig jag har gråtit så mycket, non-stop. Inte heller att jag har fått så mycket sagt, fast ändå så lite.
Jag hoppas bara att det kan bli bättre från och med nu.