En grej som jag glömde att skriva i onsdags ar om hur redovisningen på mediaproduktionen gick.  - Den gick över all förväntand, nästan pinsam ett tag.

Jag hade gjort en produktion, i det här fallet en reklam om Fanta på ca 1minut, som jag var lite sådär små halv missnöjd med kan man nog säga. Men när den visades på projektorn kändes det faktiskt rätt så okej, men fortfarande så att jag kunde ha gjort det bättre. Men nu kommer vi till grejen, jag fick jättemycket beröm av den! Rich såg nästan lite ställd ut när han skulle ge mig feedback och ja, resten av klassen hade väl ungefär samma min. Det enda dem sa var att jag skulle ha bytt ut typsnitt, annars tyckte dem jättebra om den.

Kändes lite smått pinsamt att verkligen känna sig så överlägset bra. Jag är ingen som vill sitta och skryta över vad jag gör, jag vet att jag duger, det räcker liksom för mig. Jag är mer så att om någon frågar mig om de får se olika arbeten som jag har gjort då känns det bra, men när man ska sitta sådär som en konferans liknande lektion och tycka till om andras verk så känns det nästan hemskt.

Visst är der roligt att folk tycker att jag är bra, speciellt folk som kanske inte ser mig annars och kanske inte tror att jag kan saker som en tjej kanske inte egentligen ska kunna enligt dem. Men det känns ändå så himla knasigt.

Så man skulle nog kunna säg att samtidigt som det är så himla skönt att höra att man har gjort ett bra jobb och blir mer motiverad blir man också lite blyg över att verkligen glänsa i sig själv.