Det här med att klippa sig är konstigt det.

Kom och tänka på det idag då det blev prat på fikarasten om att någons dotter hade klippt sig och att det inte blev som hon hade tänkt sig. 

När man väl sitter där hos frissören så är man jätteförväntansfull över hur man kommer se ut när man går där ifrån, en timme senare så är man nästan rädd hur det hela kommer att sluta. Men det brukar alltid sluta med att man går ut därifrån med ett helt nytt hår, oavsett om dom bara har klippt topparna eller om dom har gjort om hela huve på dig, det känns alltid lika fräscht när man åker där ifrån. Och när man kommer hem är man lika nöjd och glad.

Någon dag senare burkar man, eller jag, komma in i någon slags fas där jag inte riktigt vet själv vad jag tycker längre. Man börjar granska sig själv för mycket tror jag, eller som det blev nu för mig, börja fundera om det verkligen passade mig? Om jag kanske gjorde för stor förändring med att klippa, färga & slinga alltihopa på en gång? 

Den här gången var mitt bekymmer slinogorna. Dom var nästintill för ljusa. nästan vita. Och såg nästintill gråa ut om dom spreta ut sig mot det mörkbruna (som egentligen skulle vara en lite ljusare variant av chokladbrunt, men frissan sa "-äh vi slänger in en lite mörkare ton, då håller det längre för dig! Det blir nog bra! Vi tar och klipper upp det lite också så det händer lite."). Den där fasen brukar vara några dagar, sen tar allting en tvärvändning, från att gå ifrån tråkigt, spretigt och ja allmänt bara tråkigt, så blir det helt plötsligt helt annorlunda. Just nu stormtrivs jag med mitt hår. Dom där spretande håret har liksom fallit på plats och dom där ljusa slinogrna är inte så ljus som jag tyckte förut och det där mörka, det är inte så himla mörkt och jag börjar tänka "Det där, ja det passar nog mig rätt bra ändå, trotts allt."

.... Eller är det helt enkelt så att man blir lite gladare av vårvädret ute och tar inte allting på så blodigt allvar när man får lite vårsol på sig? Ja, jag vet inte. Men skönt är det iallafall.

Nu ska jag ta vara på denna ruggiga kväll genom att jobba lite Muse i Ambassadörens namn föratt sedan imorgon kunna bara njuuuta av vårsolen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback