Nu lägger jag ner allt. Det verkligen går inte. När man äntligen har hittat någon, någon som man verkligen tycker om.. så skiter sig allt bara. Varför i hela helvete råkar jag alltid ut med sånt? Turen borde ju vända snart borde man ju tycka. - Men nej, tydligen inte för mig. Har varit helt knäckt sen jag kom hem från hudik, satt och skakade tidigare för jag var så less & trött på allt.
att bara tänka på en sån fånig sak som, mosbricka, - gör mig helt tårögd & svag.

kärlek är ingenting för mig.
det räcker ett tag sen så kaput!
eller rättare sagt,
JAG räcker ett tag för er sen är det kaput med mig! 
verkar det som..
 

jag trodde verkligen på dig..  jag älskade dig.