taget ifrån ljusnan.

"Veronica nämnde under slutet av sitt liv att hon gärna ville ha en utställning av sina teckningar. Nu har jag kommit så långt att jag kan ta itu med det här arbetet. Jag vill inte att Veronica ska bli bortglömd. Nu kan hennes bästa vän Malin och alla som var med henne på den tuffa resan minnas Veronica. Hennes klasskamrater är idag 17år, säger Ann-Christin.

Det var våren 1998 som 7-åriga Veronica Jonsson mycket hastigt och oväntade insjuknade.
- hon fick ont i fötterna över bara en natt. Det gjorde så ont att hennes pappa måste hämta henne på Granbergsfritids, säger Ann-Christin.

Lennart Jonsson skjutsade sin dotter till akuten på Bollnäs sjukhus. Redan samma dag fick föräldrarna fortsätta med sin dotter till Hudiksvalls sjukhus.
Veronica blev inlagd på natten. Redan de första proverna gjorde att läkarna misstänkte den unga flickan hade drabbas av myeloisk leukemi.
Hon remitterades nu till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Med hjälp av benmärgsprov konstaterades det att Veronica hade leukemi.
- Man började genast med cellgiftsbehandling. Den första svängen varade i fem veckor, och det skulle bli många långa perioder på Akademiska, säger mamma Ann-Christin, som är distriktssköterska.
Den första perioden med cellgiftsbehandling varade i sex månader. Behandlningen nedsätter immunförsvaret vilket gör patienten känslig för infektioner.
Veronica skulle få vara hemma i Bollnäs mellan behandlingarna, men när hon drabbades av infektioner blev det vård på Gävle sjukhus.
-  Efter sex månade ansåg läkarna i Uppsala att Veronicas sjukdom var under kontroll. Det gick inte att göra mer med cellgifter. Nu sökte man över hela världen en benmärgsdonator, säger Ann-Christin.

Sommaren 1999, efter åtta månader, blev Veronica sjuk igen. Läkarna sökte åter en donator. Den första sökningen hade varit resultatlös. Men nu fann man en donator i USA.
I november 1999 transplanterades benmärg från en amerikansk man till Veronica.
- Det var lugnt i sex månader. Men sedan fick Veronica ett återfall igen. Det blev cellgiftsbehandling. Det går i o för sig att göra fler transplantationer av ryggmärg.
- Men förarbetet är så tufft. Vi ville inte utsätta Veronica för det igen, säger Ann-Christin.
Sjukdomen spred sig nu till ryggmärgskanalen och därifrån till hela kroppen, utom till hjärnan. Till slut fanns inga behandlnings möjligheter kvar. Den sista tiden var veronica periodvis rullstolsbunden,
- Vi avbröt behandlingen för att inte förlänga lidandet, säger Ann-Christin.

Hon beskriver Veronica som en otroligt tuff tjej.
- hon skötte skolarbeter, årskurs 1-6 på Granbergsskolan. Hon fick undervisning på sjukhuset när hon var inlagd för behandling. Hon gjorde hela tiden någonting, läste, ritade eller pysslade i sängen.
- Veronica var glad och positiv, peppade andra barn. Hon var omtyck som kompis.
Läkarna och föräldrarna försökte inte dölja för Veronica att hon hade en allvarlig sjukdom.
Redan i Hudiksvall när han var 7år berättade vi att det var en allvarlig sjukdom. Man kan inte dölja någonting för ett barn, säger Ann-Christin.
Hon uppfyller nu sin dotters sista önskan. Att Veronicas teckningar skulle ställas ut på bibloiteket föll sig naturligt.
- Hon var en flitig gäst där.

Muminfamiljen var Veronicas favorit, och hon fick teckningar publicerade i mumintidningen.
- Solsken och kärlek var andra motiv som återkom. Hon ritade alltid hjärtan.
Från den 8 December och fyra veckor framåt visas Veronica Jonssons utställning på biblioteket. "