Okej, det är långt ifrån bra i min förkyldning, men att kura ihop sig i sängen med en kopp te och se på naturfilm tror jag gjorde både bara bra för kropp & själ.  Det är liksom så avkopplande det där med naturfilmer och sånt. Men ALLITD, menar allltid, när det kommer en scen då när något fint litet djur blir jagat av något större som är lite sugen på fika, så sitter man alltid där och surar och och tycker lite synd om det där lilla sköra, gulliga djuret.

Som igår, kikade på Frozen planet del 1 (som tydligen var repris från i söndags tyckte jag det ryktades om.. ) där dom hade filmat några späckhuggare som lekte med sin eftermiddagsfika lite. Stackarn. 
http://svtplay.se/t/173154/frozen_planet Om ni spolar fram till 35:55 så förstår ni vad jag menar, dom är ju inte dumma dom där ändå.. 

Men ja, som sagt. Djur & natur är nog lite bra för kropp och själ ibland. Och nya intryck på praktiken gör också att man kanske blir sådär extra seg om kvällarna också, vilket i sintur gör att man uppskattar dom där fina naturfilmerna mer kanske när man ligger där och försöker att smälta allt som man har fått intryck utav under dagen. Det finns mycket konstigt ute i världen som man knappt visste existerade. Brukar alltid tänka för mig själv när jag ser någonting jag förundras över, tänk dom som verkligen få se det där, alltså på riktigt, inte genom någon tv eller så, utan att verkligen vara på plats. Dom kommer ju verkligen att ha någonting att berätta om när dom sitter där i gungstolen och har sina barnbarn (och kanske barnbarnsbarn vad vet jag?) i en ring runt om sig. Bara just den tanken får mig att förundras lika mycket som naturfilmerna i sig. Det är häftigt.