Idag var det namnfest för Noah på fornhemmet i Arbrå, hur gulligt som heltst. kärlek mellan mor, far och son syndes på högnivå. Man fick själv ett sånt där lyckorys som jag skrev om förut, då tiden verka stå stilla ett par minuter & sekunder. Man såg verkligen hur lycklig dom var.  Efter "dopet" så var det dags för lite mat, och sen strax innan fikat började två tjejer på att spela piano och fiol. Sen hör man vilken låt det var och då var det bröllops låten. Sen ser man hur Staffan & Lena kommer ingånde. Då skulle dom gifta sig.

Jag kan lätt påstå att jag har nog sett det allra finaste,
någonting så djupt och kärleksfullt som inte ens kan beskrivas nästan. 
Man såg verkligen hur mycket dom tyckte om varandra. 

Strax efter att prästen sa "nu får du kyssa bruden"
så börjades Shania Twain's låt att spelar  - you're still the one.
Och då kan jag säga er att det vara bara några millimeter till att
jag höll på att bryta ihop.
Texten, musiken, Lena, Staffan, Noah, Kikki, Tom, 
Vänner och bekanta till Lena och Staffan, Alla.
Känslan.
Det var så fint.

Jag tänkte :
Den känslan fast hundra gånger mer måste dom känna.

idag var jag som gladast. Mathias kom, och det kändes som om det var evigheter sen jag träffade honom för det var så himla mysigt att bara burra ihop sig brevid honom och sen när man såg ut, så var det bara regn som föll ner utan slut. Och då låg jag och tänkte;

Hur kan man ha sån tur som jag?

Jag bara låg där och kände hur jag ville att tiden bara skulle stanna där.
Och ni vet den där känslan, då ett lyckorus rusar igenom hela kroppen?
Den kom i samma sekund.
... jag älskar den.