jag har insett hur jävla smal jag är. Mina armar ser ju fan ut som två små stickor, satt och tänkte på den för någon dag sen när jag låg ute och solade i solen. Dom som inte känner mig, borde ju nästan tro att jag ha anorexia eller något liknande. Jag ser läskigt smal ut om handlederna. Och nu när jag har fått problem med magen igen så har jag börjar äta allt mindre. Så imorse när jag öppnade kylskåpet så gick jag igenom allt. Fil - nej det får jag ont i magen av. Yoghurt - nej det är samma sak som fil så det är bara att skippa. Mjölk - nej. det är vänder upp och ner på min mage. En macka med smör - nej smöret vågar jag mig inte på ifall jag får ont i magen.  Tillslut blev det ändå en macka och jucie. Till kvällsmat blev det lite ris med soja och lite kassler. Det kommer bara att bli skinn och ben kvar av mig om det fortsätter såhär. Mår inge bra utav det heller, känns rikigt läskigt.

Sen har jag suttit och funderat på en annan sak också.
Hur mycket man kan sakna någon & hur mycket man verkligen vill ha någon. Tror jag aldrig här kännt mig som jag gör nu. Är så grymt rädd att allting ska bli fel, men ändå grymt nyfiken på vad som händer. Om det verkligen kan bli en verklighet istället för bara en dröm?
 Vågar jag ta steget ut på okänt vatten?