Dag 08 - Ett ögonblick

Ett ögonblick som jag minns som starkast är den dagen jag fick reda på att min bästa vän hade gått bort i cancer 23:e februari 2002, dagen före hennes egna födelsedag. Egentligen är det nog ingen som kan förstå sig på hur det känns att behöva gå på sin bästa kompis begravning, så tidigt i åldern dessutom. Att få reda på att någon som man har varit med så intensivt sen ettan/tvåan plötsligt skulle vara borta. Det kändes hemskt. 

Jag kommer så väl ihåg dagen när jag fick reda på det.
Jag och en kompis hade varit och åkt skidor hela dagen och när jag kom hem så hade Veronica's mamma, Ann-christin, ringt hem och berättat att hon hade gått bort och jag ihåg när mamma sa mig att jag skulle sätta mig ner i köket för att hon hade något väldigt tråkigt att berätta, och när hon väl sa det, då var det som om det inte var sant. Man ville inte ens försöka förstå att det var verkligt. Men ju allt fler dagar & veckor som gick insåg man det allt eftersom, det var ingen Veronica som ringde och kollade läget om kvällarna & ingen Veronica att vara med, hon var borta. Det som är mest hjärtkrossande är nog att vi hörde sedan Ann-christin säga att Veronica hade velat ringt mig på natten, samma natt som hon gick bort.. 

Detta är något än idag som jag har väldigt svårt att prata om, gråten infinner sig alltid i halsgropen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback